OK. Så här var det med flugan och AI.

I mitt tidigare inlägg – Är AI också en fluga? – uppmuntrade jag läsaren att spekulera i vad jag hade för motiv för att skriva just den texten. Eftersom ingen dristade sig till att göra detta (i vart fall inte i kommentarsfältet), återkommer jag här motvilligt med de fem skäl jag själv hävdade att jag hade.

Så här var det (läs gärna det ursprungliga inlägget först):

1. För att AI ÄR en fluga. Inte i tekniken, naturligtvis, utan i politiken. För inte länge sedan var det robotisering, automatisering eller digitalisering som var det hetaste folk i farten kunde krydda sitt tal med. Nu är det AI man ska säga för att visa att man hänger med i och ”förstår” utvecklingen. (OK, OK. Jag också. V.S.B.)
2. För att illustrera antropomorfism – och hur lite som krävs för att vi ska läsa in mänsklighet i och bonda med de mest väsensskilda varelser, om de är ens det. Tänk Kalle Anka, eller Wilson i Cast Away.
3. För att fundera lite på vad det kan innebära när vi börjar lita på maskiner med betydligt större kraft över våra liv än flugor och träbeläten.
4. För att det var roligt att skriva. Det var inte oviktigt för mig som människa. Det leder till ett par följdfrågor. Hade det spelat någon roll för dig om en AI hade skrivit inlägget istället? Hade det spelat någon roll för mig om inga andra än AI:ar hade läst det? För vem vet om vi inte snart har opinionsbottar up and running som kort sammanfattar veckan som gick för beslutsfattare i politik och näringsliv eller – varför inte? – som tar besluten direkt.
5. För att – nej, vänta, i ärlighetens namn. Efter att jag hade skrivit texten insåg jag att eftersom den kunde förstås på olika sätt, måste det utgöra en hiskelig utmaning för en artificiell intelligens att spekulera i frågan: Vad i hela friden menar människan?

Inget märkvärdigt där. Jag gissar att det mesta känns bekant. Men jag ställde fem motiv i utsikt och fem är det.