Härom dagen publicerades SCB:s årliga arbetskraftsbarometer. Jag har skrivit om tidigare versioner, men eftersom den ser ut ungefär som den brukar tänkte jag inte orda mycket om detaljerna i den. Arbetsgivarna uppger att det är stor efterfrågan på yrkeserfarna snart sagt oavsett utbildning, medan tillgången huvudsakligen är god eller i balans för de flesta grupper nyexaminerade.
Ett sjuttiotal utbildningar redovisas, för nyexaminerade och yrkeserfarna, och bland dem återfinns 13 inriktningsgrupper av civil- och högskoleingenjörer. Inga ingenjörer fanns i år med på 20-i-topp över de mest efterfrågade med färsk examen, men däremot fem i topplistan för yrkeserfarna. Även det är ungefär som tidigare.
Men vad betyder alla siffrorna i barometern? Något betyder de, eftersom vi kan se hur de skiftar med konjunktur (eller förväntningar). I absolut mening är de svårare att bedöma. Till skillnad från, säg, förskollärare är det inte heller alltid uppenbart vad företagen vill ha ingenjörerna till, eller vad ingenjörerna själva vill göra med sin utbildning.
Däremot vet vi att det – med hänvisning till den uppgivna efterfrågan – har blivit populärt att rekrytera från utomeuropeiska länder genom så kallad arbetskraftsinvandring. Inget fel med det, men det finns en halv miljard människor inom EU. Är alla upptagna?
Vi får också ofta höra att ungdomars låga teknikintresse är ett stort problem. Men det är svårt att se att något är fundamentalt fel när 40 procent av gymnasiets programstudenter läser antingen ett tekniskt yrkesprogram eller de studieförberedande teknik- och naturvetenskapliga programmen. De två senare, från vilka de flesta ingenjörsstudenter kommer, svarar ensamma för 25 procent av eleverna.
Är det då för få som läser teknik i högskolan? Döm själva: En typisk hösttermin är andelen antagna till ett nybörjarprogram inom teknik, data eller naturvetenskap drygt 30 procent av samtliga. För civil- och högskoleingenjörsutbildningarna ensamma brukar det handla om ungefär 18 procent.
Men säg att man ändå skulle skapa ett numerärt ännu större teknikintresse. Kan det påverka tillgången på ingenjörer mer än marginellt, om inte ens befolkningen i hela EU räcker? Hur stor rekryteringsbas behöver Sverige egentligen, med sina 10 miljoner invånare? Är inte det lite … slött resonerat?
Och, om man behöver ingenjörer, varför anställs inte fler av de ingenjörer från andra länder som redan befinner sig i Sverige? Som de som kommit hit av andra skäl från länder utanför Europa, kanske som flyktingar.
De kan inte tillräckligt bra svenska? Men det gäller ju i minst lika hög grad de som kommer hit på arbetstillstånd.
De har en konstig utländsk examen? Men faktum är att de har en examen. Inte ens det brukar vara så kinkigt när någon bara har gått delar av ett program på en svensk högskola. ”De får ju jobb”, låter det då ofta. Ja, de gör ju som regel det. Men vad är det då som är viktigt?
Om nu svensk utbildning ändå anses viktig, även en oavslutad sådan, varför gäller samma sak för de internationella studenter som just nu läser en master i teknik på våra högskolor?
Som IT&Telekomföretagen uttrycker det, är det bara var tionde utomeuropeisk student som ”kommer in på vår arbetsmarknad”. Likafullt menar de att ännu fler därför borde få möjlighet att komma hit och studera. Vore det inte enklare att börja med att anställa dem som redan är här?
Hur tänker de då? Att var tionde av väldigt, väldigt många är en effektiv lösning? Kan det vara så enkelt som att företagen inte är särskilt intresserade?
Det berör man inte, däremot menar man att en bättre samverkan mellan näringsliv och högskolor skulle göra skillnad. Det vore utan tvekan bra, för relevans och kvalitet i utbildningen i sig, men det ska väl gå att rekrytera ändå? Om man behöver ingenjörer?
Ett annat bekymmer, menar man, är att studenterna inte får stanna tillräckligt länge i Sverige efter examen för att hitta ett jobb. Ett år anser de vore lagom. Hur ska de då försörja sig, tänker jag? Som taxiförare? Om man behöver ingenjörer?
Är det bara jag, eller ser det ut som att det finns en fundamental brist på logik här?
Och så lönerna, lönerna, lönerna. Om det råder brist, borde det avspegla sig i att löneutvecklingen för våra medlemmar skiljer ut sig markant. Det gör den, men åt fel håll, sedan flera år. Men om man behöver ingenjörer?
Jag vet inte hur många gånger jag hört från olika håll att det inte alltid bara är lönen som är viktig. Naturligtvis inte, men lön är alltid viktig. Och vi har väl en marknad därute, även för arbetskraft?
Här räcker inte justeringar enstaka år när konjunkturen står på topp. Det är kontraproduktivt för ungdomars val av utbildning. Det är kontraproduktivt för de yrkesval ingenjörerna gör när de väl tagit examen. Det är kontraproduktivt för innovation, konkurrenskraft och tillväxt.