Jag fick ett mail i slutet av september 2017 som jag först misstänkte var fejk.
“Du har genom ett omfattande arbete vaskats fram som en värdig mottagare av årets Polhemspris. Det har skett genom en nomineringskommitté och slutligen ett råd med bred sammansättning. Priset delas ut av Kungen”
Nåväl, någonting i formuleringen gjorde ändå att jag betraktade det som legitimt och det slapp hamna i skräpkorgen. Jag besvarade det istället. Det kändes dock overkligt att jag skulle vinna det här…
Jag fick Polhemspriset 2017 för att ha skapat curl, en programvara och utvecklingsprojekt som jag jobbat med i över tjugo år. Nästan hela den tiden på min fritid, och större delen all den fritiden på sena kvällar och nätter.
curl används idag av varenda människa i den uppkopplade världen varje dag, därför att curl finns i praktiskt taget alla uppkopplade enheter på jorden. I över tre miljarder telefoner och surfplattor, i över hundra miljoner bilar, fyrahundra miljoner TV-apparater, i praktiskt taget alla internet-servrar och väldigt ofta som en beståndsdel i de allra senaste spelen alla kids spelar.
Min enkla tillvaro som huvudutvecklare av detta är allt annat än glamoröst eller framträdande och personer i allmänhet känner varken till curl eller min roll inom projektet. Jag blev därför extra överraskad och glad när jag insåg att en jury för ett så prestigefyllt pris som Polhemspriset faktiskt inte bara fått fram mitt namn till ett nomineringsförfarande utan dessutom faktiskt värderat mig och min insats som nummer ett bland årets kandidater. Att jag fick priset för en open source programvara där det ju inte finns någonting fysiskt eller påtagligt varken att se eller känna på, och där vi som byggt curl inte blivit rika på produkten eftersom vi ger bort den gratis till alla, tycker jag är ännu ett tecken på att juryn är med i tiden och är öppen för den digitala erans sätt att “uppfinna”. Detta dessutom av en jury full av ingenjörer; gelikar.
Själva prisutdelnings-tillfället var en helkväll med en pampig galamiddag, där slutakten för aftonen var utdelningen av en guldmedalj till mig. Jag, uppklädd i kostym och skinande glad, fick konversera med lysande ingenjörer genom en trerätters måltid mitt emot kungen för att till sist, efter efterrätten, bli uppkallad till scenen och där motta diplom, medalj och blommor. Detta med hela min familj närvarande, lika strålande glada och tagna som jag. Jag beskrev känslan och kvällen efteråt som “kanske den bästa kvällen i mitt liv”. Äran, känslan, stoltheten. Helt enormt, faktiskt.
Jag kan verkligen rekommendera att få det här priset!
Det finns ett liv efter Polhemspriset också. Priset har väl kanske inte revolutionerat mitt tillvaro, men några saker är annorlunda nu.
Fler personer än tidigare i min omgivning vet nu vad “curl” är. Okej, kanske inte i detalj eller precis exakt vad “internet-protokoll” faktiskt är, men vad syftet är med curl och att andra produkter och enheter använder det för att se till att data kan överföras över Internet. Den film som visades under prisutdelningskvällen med min förklaring visade sig hjälpa till en hel del. Även om jag förstås fortfarande idag ofta får den där frågande blicken tillbaka när någon bekant lite förläget erkänt att kanske att hen inte heeeelt riktigt förstått exakt vad curl faktiskt är…
Jag spenderar fortfarande en stor del av min fritid på curl. Det är nog till och med så att priset fungerade som en energiboost och att jag fick ett förnyat engagemang tillsammans med det där tunga myntet i ädelmetall. Den tiden jag lägger på ner på curl har nu fått en liten annan innebörd för min närmsta familj och andra nära. Nu när det ju visats att alla timmarna i mörkret i ensamheten ju faktiskt ledde fram till Priset. “Ah, du gjorde faktiskt något vettigt under all den tiden!”
Så här efteråt, alla förklaringar av curl och medaljen till trots, är kanske den frågan som fortfarande mest kvarstår hos folk: – varför gör jag det här och blir det aldrig klart? Att det här är min stora passion och hobby har folk svårt ta till sig, och likväl som att det varje år lanseras nya bilmodeller, mobiltelefoner eller webbläsare, på samma sätt stannar inte världens utveckling och curl behöver hänga med. Med både nya funktioner och förstås rättade fel. I all evighet. Jag är kanske lite mindre konstig i folks ögon nu, men fortfarande ändå konstig.
Jag har varit drivande inom curl-projektet i över tjugo år och det är fortfarande väldigt kul. Polhemspriset gav en enorm energikick och jag tänker fortsätta jobba på curl även framöver. Exakt hur länge återstår att se. Än finns det några enheter där ute som inte kör curl och det finns ett par nya funktioner kvar att lägga till…
Medaljen ligger synlig på mitt arbetsbord där jag sitter varje dag. Den har börjat samla lite damm nu, men jag tittar ofta på den och den händer fortfarande att jag plockar upp den i handen och håller i den. Några starka ord från prismotiveringen har fastnat hos mig: “Det ekonomiska värde som skapats i och med detta kan inte överskattas”. Overklighetskänslan kommer nog aldrig att försvinna.
Jag är inbjuden att delta när Polhemspriset delas ut 2018 till en ny pristagare. Jag vet precis vilken underbar kick det kan ge och jag ser verkligen fram emot att vara med och gratulera denna nästa person att få vara med om en resa som den här.