För mig var det någon gång när Ronald Reagan var president som jag första gången hörde den listiga parollen: ”Guns don’t kill people, people kill people”.
Då som nu kunde jag inte riktigt värja mig för att det låg något i den, även om det naturligtvis underlättar betydligt för den som vill mörda någon att ha ett vapen att göra det med.
Efter lite råsökande på nätet ser jag att den tillskrivs flera olika upphovsentiteter (jodå, NRA fanns bland dem). Den intressantaste, och samtidigt den mest Nihil sub sole novum-tragiska, är nog ändå Seneca d.ä., som ska ha sagt (jag skippar latinet): ”Ett svärd är ingen mördare, det är ett verktyg i mördarens hand”
Men snart kan den tiden komma då jag måste betrakta formuleringen i ett helt annat ljus. När den artificiella intelligensen gör sitt intåg kan vi räkna med att de militära tillämpningarna kommer att ligga i framkant. Vid en första anblick tycks det innebära att vi faktiskt kommer att kunna konstatera att:
“Guns do kill people, all on their own.”
Men om vi ska vara sanningsenliga handlar det snarare om:
“Guns don’t kill people, people who tell people who tell people…etc. who tell people how to build hardware and software for guns do.”
Ett mindre drastiskt exempel är bilar. Hittills har de inte kört över någon med vett och vilja, men när de väl börjar köra på eget bevåg är det inte lika självklart att lasta föraren för eventuella påkörningar.
Inget i de här resonemangen är någon nyhet. Det som likväl gör det intressant att uppehålla sig vid, är att den etiska dimensionen av ingenjörernas arbete på ett helt annat sätt än tidigare kommer direkt in i själva tekniken. Det kommer att ställa andra krav på ingenjörers förmåga att dels förstå och själva göra etiska avvägningar, dels omsätta dessa i konkret teknik.
Etik är således på god väg att bli teknik. Om inte förr har det blivit dags att inse att etik inte bara är något för världsfrånvända filosofer långt från konsultbyråns debiterbara tid och tillverkningsindustrins lean production.