Vem räknas och vem räknas bort alldeles för tidigt?

Rapportens resultat är nedslående. Trots politiska satsningar så pekar siffrorna åt fel håll. Och det börjar tidigt. Redan i årskurs tre när nationella prov i matematik genomförs för första gången är det ungefär tre gånger fler barn med föräldrar som inte studerat på högskola som inte uppnår kunskapsmålen jämfört med barn i gruppen med högutbildade föräldrar. Och mönstret fortsätter. I årskurs sex är matematik det ämne som har det lägsta genomsnittliga betyget, sett till samtliga elever i årskurs sex. Ser man sedan till föräldrarnas utbildningsbakgrund skiljer det hela fyra betygspoäng där barn till lågutbildade har ett snitt på 10,3 medan barn med högutbildade föräldrar har 14,1. Ytterligare nedslående siffror är skillnaden i hur många som är underkända i de två grupperna, där nästan fyra gånger fler barn i årskurs sex vars föräldrar saknar högutbildning är underkända. 

I årskurs nio framträder snarlika mönster. Betygen sjunker i alla grupper, andelen underkända ökar och skillnaden mellan de olika grupperna med avseende på föräldrarnas utbildningsnivå ökar också. Värt att notera är att medan alla andra ämnen har en ökande betygstrend (betygsinflation?) så sjunker matematikbetygen mellan åren 2015/16 och 2018/19.  

Slutsatser grundskola 

Som namnet antyder läggs grunden i grundskolan. Utan den grunden blir det svårt att bygga vidare senare. Två slutsatser vi kan dra utifrån rapporten; trots väsentligt fler timmar matematikundervisningen sjunker betygen! (inte ens den beryktade betygsinflationen ”hjälper”). Detta är högst anmärkningsvärt men ger viktiga insikter om att svaren måste sökas i förutsättningarna för att bedriva undervisning. Den andra viktiga slutsatsen är att föräldrarnas bakgrund är fullständigt avgörande för hur barnen lyckas i ämnet matematik och att den faktorn ökat ännu mer, något som fler undervisningstimmar inte kunnat rå på. Gräver vi djupare i den problematik som dessa skillnader ger upphov till ser vi att väldigt få barn som inte har högutbildade föräldrar går ut grundskolan med något av de högre betygen, endast ett par procent får ett A eller B. Sett till en årskull är det en bråkdel som i realiteten har lyckats skaffa sig den kunskap, intresse och självförtroende som behövs för att läsa vidare på de gymnasieprogram som kan leda vidare till en framtid som ingenjör. 

Rapportens del om gymnasieskolan fortsätter undersöka hur det går för eleverna i matematik och hur det går, både för de på Naturvetenskaplig och Teknisk linje som är de linjer som (delvis) ger eleverna den behörighet som krävs för att gå vidare till en ingenjörsutbildning men också hur det ser ut bland övriga som utgör den potential/reserv som genom Komvux och Basåret utgör underlag för breddad intagning och andra chans att söka vidare till ingenjör. 

Som en logisk följd av hur det ser ut i grundskolan dominerar barn till akademiker tungt på högskoleförberedande program där Naturvetenskaplig (NA) och Teknisk (TE) linje ligger i topp med 79% respektive 74%. Dessa elever utgör cirka 25 000 elever. 

”Mattereserven”, föräldrarnas utbildningsbakgrund, avgör. 

Det som särskilt förtjänar att lyftas fram i jämförelsen är dock de påtagligt svaga resultaten i matematik för elever som läser andra program än NA/TE. Av totalt 108 gymnasiekurser är meritvärdet lägst i matematik 2b, 2a och 3b. De utgör också tre av de fyra kurser som har högst andel F och lägst andel med betygen A-C. Av de 64 000 elever valde 60% att läsa matte 2a/2b som alltså utgör grunden för att kunna gå vidare och skaffa sig särskild behörighet för ingenjörsutbildningarna. Av dessa fick endast 8140 något av de tre högre betygen. Det som realistiskt sett utgör reserven är alltså bara en bråkdel av gruppen gymnasienybörjare. Skiftar vi perspektiv och tittar på samma grupp med avseende på föräldrarnas utbildningsbakgrund blir det än mer nedslående. Av de 30 600 nybörjare som hade högst gymnasialt utbildade föräldrar läste hälften vidare på matematik 2a/b. Av dessa nådde endast 2 300 betygen A–C (8 procent av nybörjarna), medan 1 900 fick ett F. Av de ca 12 000 eleverna med godkänt betyg i matematik 2a/b, läste ca 5 000 vidare på matematik 3b. 790 av dessa fick betygen A–C (3 procent av nybörjarna 2016/17). Dubbelt så många fick betyget F. 

Statistik som denna kan inte betraktas som annat än nedslående. Om fler ska ha förutsättningar att läsa utbildningar där goda kunskaper i matematik är nödvändigt måste nivån höjas generellt och åtgärder vidtas för att minska skillnaderna relaterade till föräldrarnas utbildningsbakgrund. Det framstår som uppenbart att de insatserna måste vidtas långt före inträdet i gymnasiet. Matematiken blir en utslagningsmaskin där barn utan akademikerföräldrar på andra program utanför NA och TE i praktiken har mycket små chanser att klara den matte som krävs för att ändra spår och gå vidare till en ingenjörsutbildning. 

Naturvetenskaplig och Teknisk linje 

Vi kommer ihåg politikens önskemål om breddad rekrytering men också det uttalade målet om att fler ska välja att utbilda sig inom teknik och tittar på hur det ser ut på det området. För att välja att gå vidare till ingenjör behövs både kunskap och intresse för matematik och det hittar vi främst nom denna grupp men även på NA/TE slår föräldrarnas utbildningsbakgrund hårt. Vi kan konstatera att de behörighetsgivande mattekurserna visar både att barn till akademiker är många fler och de får högre betyg. Om eleverna med föräldrar med högst gymnasial utbildning kan följande slutsatser dras: 

• de var underrepresenterade på NA och TE (och var det i lika hög grad 2019/20, som vi sett tidigare). 
• de hade genomgående väsentligt lägre betyg – inklusive en större andel med betyget F.
• de var mindre benägna att läsa högre kurser i matematik och att välja inriktningar där matematik 4 är en inriktningsgemensam kurs.) 
• de fick en successivt försvagad konkurrenssituation inför högre studier under gymnasietiden, till följd av såväl lägre de betygen som att färre nådde de högre kursnivåerna.  

Vi kan utifrån detta säga att det elevunderlag som är de som när de går ut gymnasiet är behöriga från NA och TE är homogent då de allra flesta kommer från akademikerhem och har de högsta meritvärdena. Denna bakgrund gäller också för de flesta i den grupp utanför NA/TE som i praktiken utgör underlag för Basår och Komvux för att senare kunna gå vidare och läsa till ingenjör på högskolan. Slutsatsen blir också att de tydliga tendenser vi såg redan på grundskolan förstärks på gymnasiet och att regeringens mål om breddad rekrytering blir mycket svårt att uppfylla då de elever som inte är barn till akademiker och har läst någon av de högre mattekurser i vid slutet av gymnasiet är mycket få. Detta stärker budskapet att resurserna måste sättas in i grundskolan om målet om breddad rekrytering ska kunna uppnås. 

Fungerar det att försöka reparera de skador som uppstått i grundskola och gymnasiet och ta igen? Det korta svaret är: Nej. 

Vid en betraktelse av uppgifterna 2019, för 125 olika kurser, visar det sig att kurserna i matematik skiljer ut sig på flera sätt. De har den största andelen avbrott (knappt hälften), den högsta andelen med betyget F och det lägsta betygsmedelvärdet bland alla kurserna. 

Antalet personer som via Komvux uppnår särskild behörighet till ingenjörsutbildningar – därtill med goda studieresultat – är begränsat både i absoluta och relativa tal. 

Utbildning via Komvux (eller basår) ger självfallet den enskilde en värdefull möjlighet att komplettera sin behörighet med matematik och naturvetenskap, men den kan inte kompensera för brister i grundskola och gymnasium. Utan att överpröva vars och ens motiv kan vi att konstatera att den som valt en kurs i matematik eller fysik är mer benägen att avbryta än andra. De som fullföljer den har också lägre betyg än vad fallet är för övriga kurser i Komvux. Matematikämnet fortsätter alltså att spöka, trots att det nu rör sig om ett beslut fattat av en mognare person än vid valet till och tiden under gymnasiet. Det går inte att blunda för att i synnerhet kurser i matematik fortsätter att utgöra en mycket hög tröskel att ta sig över för en majoritet av deltagarna. Det är svårt att värja sig för tanken att det är ett tecken på hur svårt det är att utplåna spåren från den tidigare undervisningen i ämnet. 

Det andra politiska motivet för basårsutbildningen är att den förväntas bidra till breddad rekrytering. Av den mycket sparsamma statistik som finns att tillgå; även det anmärkningsvärt då det blir svårt att följa upp politiskt uppsatta mål, kan vi ändå dra slutsatsen att basårsstudenterna nästan uteslutande är barn till akademiker. 

Återigen syns en långsiktigt mer hållbar lösning vara att stärka matematikundervisningen i grund- och gymnasieskola – också för att elever som vill ändra inriktning på sina framtida studier ska ha bättre förutsättningar att lyckas komplettera sin behörighet på Komvux eller basår. Det vore närmast cyniskt att ge någon en andra chans, om möjligheterna att ta tillvara chansen är liten till följd av tidigare brister i utbildningssystemet. 

Om du har åtminstone en förälder som är högutbildad är sannolikheten att du ska få ett meritvärde och välja ett högskoleförberedande program mångfalt högre än om dina föräldrar saknar akademisk bakgrund. Sambanden är plågsamt tydliga. Matematik är det ämne där de här mönstren är starkast. I nionde klass är matematik det ämne med störst skillnad i meritvärde mellan ungdomar med hög- respektive lågutbildade föräldrar. Den skillnaden hänger med och förstärks i gymnasiet och i valet till högskolan. Detta leder till kraftig snedrekrytering och att barn till föräldrar utan akademisk bakgrund i praktiken har små chanser att utveckla både det intresse och de kunskaper i matematik som krävs för att de ska välja ingenjörsbanan senare i livet. Det är orättfärdigt mot de barnen men det drabbar Sverige och företagen som går miste om de som med rätt stöd och stimulans skulle utgöra den mångfald vi alla vill se inom ingenjörsyrket. Komvux och Basår är komplement. Insatser som basåret och Komvux varken kan eller ska betraktas som något som kan reparera en förlorad matteskolgång genom hela grundskolan. Möjligheten till senare kompletteringar av betyg och behörigheter är såklart bra, men det gäller i första hand för den enskilda individen men det har liten effekt på det stora flertalet. Men det är en lösning för några och ska inte ses som något annat och bör därför heller inte lyftas fram som någon universallösning för en förlorad grundskola

En duktig mattelärare kan vara direkt avgörande för om en elev utvecklar intresse och tillgodogör sig goda kunskaper i ämnet. Satsa på bra löner och arbetsvillkor med rimlig arbetsbelastning. Vi har duktiga mattelärare men det spelar ingen roll hur duktig du är om du inte räcker till för alla barn som behöver stöd. Bättre kunskaper i matematik kommer att ha en direkt påverkan på både genomströmning och breddad rekrytering – de två största problemen för att fler inte bara ska vilja bli ingenjörer utan också klara utbildningen

Vi står inför en begynnande mattelärarabrist och en pusselbit för att minska problemet är att underlätta för ingenjörer som vill växla till lärarbanan. 50% av mattelärarna kommer via ”nyskolning”. Men den ekonomiska tröskeln för att ta steget till undervisning är fortfarande för hög för personer mitt i livet, som dessutom ofta redan har både barn och huslån. Dessutom skiftar bedömningen av ingenjörers ämneskunskaper, och det kan vara påfallande svårt att nå behörighet till och med i ämnen som utgör kärnan i deras utbildningsinriktning. När inte yrkeserfarenhet tillmäts något värde, innebär det att också ytterligare ämnesstudier kan komma att krävas. Detta höjer ribban än mer för en övergång till undervisning inom ämnen där behovet dessutom är särskilt stort. Gör det lättare för fler ingenjörer som vill ta steget över till skolan; öka takten i studierna och gör studieersättningen generösare.

Skolan bister i sitt kompensatoriska uppdrag. Andelen av dem med högst gymnasieutbildade föräldrar som börjar högskolan har stått stilla i decennier. Det är ett svek mot barnen men också ett hot den framtida kompetensförsörjningen. Tydliga mål skulle identifiera var hindren finns och tvinga fram konkreta åtgärder.